9.11
Det är Fars dag idag. Jag ska nu skicka ett mejl till min käre spermadonator som bor några km bort. Mor och far har nu helt brutit kontakten, vinterdäcken har flyttat hem till vår överfulla källare för gott. Och jag känner mig efter fyra år för första gången som ett riktigt tragiskt litet skilsmässobarn. Det är en märklig känsla.
Så det här var första året i mitt liv som jag fick komma ihåg Fars dag själv, och jag ska nu försöka använda mina diplomatiska skills till att rädda någons liv. Varför vet jag inte riktigt. Liberalismen menar att alla har rätt till att leva. Det får vi lära oss i skolan, samhället gör att vi kommer ihåg det. Hur det ska gå till vet jag dock inte.
Hur gör man en så ledsen människa glad utan att använda sig av kemikalier?
Kommentarer
Skrivet av: Anonym
Att vara ett äkta skilsmässobarn är sannerligen en känsla i sig.
Skrivet av: Good Mourning
Paula, lilla Paula. Välkommen till klubben. Tyvärr så är både du och jag för gamla för att få alla privilegier som alla i min klass fick i typ fyran när deras föräldrar skilde sig. Massa pengar, leksaker, presenter etc.
Btw, jag tror inte han är helt ärlig angående sina framtida handlingar, och kommmer förmodligen inte ens tänka tanken igen om du skickar iväg mailet.
Skrivet av: Johan
Vänta nu, har din farsa donerat en cumshot till dig?
Skrivet av: Paula
nej.
