Hatar lov så jävla mycket egentligen. Det är så stressande att ha så mycket tid och samtidigt så lite. Har sovit till tolv varenda jävla dag utom idag då jag faktiskt lyckades släpa mig upp halv. Så nu ligger jag här igen med solen skinandes utanför och gör ingenjävlating. Flyr från ångesten av att vilja göra allting och gör istället ingenting. Samtidigt som jag har massor med skolgrejs som jag faktiskt måste göra. Allt händer på nivå ett. Sömn, vakenhet.

Jag borde börja blogga om mina märkliga drömmar istället för det här meningslösa dravlet. Är de sanndrömmar kan det vara nyttig information jag bör förmedla. I natt (i morse) drömde jag att små djurfamiljer i plast hittades på märkliga platser och att man därmed drog slutsatsen att hela världen höll på att stanna. Människors kroppar rörde sig som rostiga maskiner och deras ansikten stelnade till djupfrysta leenden. Bara en man förutsåg detta och hängde sig därmed upp och ned i ett slags tortyrkors. Sen kom hans kompis och ba nej men oj du hade typ fel men då brast den hängande mannens mage och han gled ner från korset med alla inälvor utsiprandes.

De skulle kunna publiceras i en novellsamling.